Älggräs (Filipendula ulmaria L.), även älgört, är en ört i släktet älggräs i familjen rosväxter. Den är en högväxt art med vita blommor som gärna växer i fuktiga marker. Växten har använts för doft- och smaksättning samt som inom värklindrande medel.
Älggräset är en ganska högväxt (omkring 1–1,5 meter) art, som vanligen inte blommar förrän efter midsommar. Den har starkt doftande gräddvita blommor som växer i breda knippen. Dessa lockar stora mängder av insekter. Men blommorna saknar nektar, så det är bara pollen som insekterna får med sig.
Växten har parvis sammansatta blad med sågade, lansettlika småblad. Älggräs växer i stora bestånd på fuktiga skogsängar, på försumpade ställen, vid skuggrika stränder och håller sig envist kvar i de diken, som går genom åkrar och gärden. Älggräsets utbredningsområde omfattar hela Skandinavien och Finland samt nästan hela Europa och Sibirien.
Om bladen av älggräs gnuggas så avger de en stark och angenäm doft som påminner om rödklöverns blomdoft. Dessa blad har för sin väldofts skull använts redan på 300-talet f.Kr. i Grekland (locka svärmande bisamhällen in i en bikupa). Förr spred man gärna ut blad av älggräs på golvet vid högtidliga sammanhang.
Älggräset har också använts för smaksättning av öl och mjöd, antingen genom att karen gneds med bladen, eller att de tillsattes som krydda. Därav förklaras växtens gamla namn byttogräs, karsört, karsöta (kassöta), mjödört, ölgräs med mera. Man har även kryddat portvin och ättika med blommorna.
Av blommorna kan en saft kokas, efter samma recept som fläderblomssaft. De senare åren har allt fler uppmärksammat älgörtssaften, flera bloggare har beskrivit saftkokningen på älgört och i specialbutiker finns också saften att köpa.´
Bladen och blommorna innehåller salicylsyra och har inom folkmedicinen använts som ett smärtstillande och febernedsättande naturläkemedel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar