Tornet i inloppet till staden uppfördes under åren 1857-63 på skäret God natt (obetydligt större än byggnaden). Befästningstornet skulle ingå i den inre befästningsringen utanför örlogsstaden Karlskrona.
Tornet på Godnatt utgör tillsammans med Kurrholmen i samma befästningsring de två allra sista exemplen på den äldre befästningstekniken i Sverige, och blev omoderna innan de färdigställdes.
Grundformen på byggnaden är en femhörning, men hörnen är avfasade, så en oregelbunden tiohörning bildas, med varannan kort och varannan lång sida. Tornet har en unik trappkonstruktion med två spiraltrappor som löper parallellt över varandra.
1870 upphörde befästningsfunktionen på Godnatt, och tornet byggdes om till fyr, som driftsattes 1879. Fyren var bemannad till 1921, och lägenheter för fyrmästar- och fyrvaktarfamiljer inrymdes på den övre batterivåningen.
Jarramas sjösattes år 1900 och hon var ett av Skeppsgossekårens sista fartyg. Då hade kåren funnits länge och när den lades ner 1939 hade den över 250 år på nacken.
Skeppsgossekåren grundades 1685 för att utbilda unga pojkar till dugligt sjöfolk i den svenska flottan. Teoretiska studier på land, som kristendomsundervisning, läsning och skrivning, varvades med mer militär utbildning till sjöss på något av kronans skepp eller, under en period, på handelsfartyg.
1799 fick Skeppsgossekåren sitt första egna skolskepp, briggen Diana, och efter det följde många fler. I februari 1900 sjösattes alltså Jarramas, ett skepp som med tiden skulle bli en av de största symbolerna för Karlskrona. Det kostade drygt 150 000 kronor att bygga, en mycket stor penningsumma vid det förra sekelskiftet. Jarramas är byggt i stål och var övningsfartyg för Skeppsgossekåren i Karlskrona. Med en längd på 39,15 meter och en vikt på 350 ton är hon en av världens minsta fullriggare. Jarramas var det sista segelfartyget som byggdes på örlogsvarvet i Karlskrona.
Drygt 90 skeppsgossar var ombord tillsammans med officerare, underofficerare, sjömän och en läkare. Färden gick i svenska vatten och med plats ombord för mat för 35 dagar och vatten för 28 dagar kunde Jarramas vara länge ute till sjöss.
Skeppsgossekåren gick alltså i graven i slutet av 1930-talet. För de många, många tusen pojkar som gått igenom den under fyra sekel hade det varit en tuff skola på flera sätt. Disciplinen var hård och det fanns inslag av förtryckande kamratuppfostran. Samtidigt blev Skeppsgossekåren en väg till något bättre för många och en stor del av underofficerarna i den svenska flottan hade gått i den som barn.
Efter att kåren lagts ner låg Jarramas sysslolös på örlogsvarvet i Karlskrona i ett par år.
1946 togs Jarramas ur tjänst och det var ett tag osäkert vad som skulle hända med henne. Men 1950 såldes det gamla skeppsgossefartyget till Karlskrona kommun för 30 000 kronor, och det köpet la grunden till Jarramas verkliga berömmelse. Fartyget flyttades till Borgmästarefjärden i centrala stan; där blev det sommarkafé och plats för mycket populära viskvällar. Skeppet blev en viktig knutpunkt i Karlskrona och växte fram till en symbol för hela staden. 1997 skänkte kommunen Jarramas till Marinmuseum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar