Bok: Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen

Självbiografiska böcker kan vara väldigt intressanta och ge en hel del. Andra lever kanske inte helt upp till detta. Så är det med denna korta biografi av Magnus Uggla.

Jag är en stor beundrare av denna Mr Uggla och visst fick jag lära mig mer om denna lilla/stora man men så mycket mer ger inte denna bok.

2 av 5 bokpoäng

Handling/beskrivning: "Jag har aldrig känt mig manad att sätta mina personliga livsöden på pränt. Jag är 63 år - snart pensionär, jag vet - och jag har aldrig ens tänkt tanken på att skriva en bok. Förrän nu.

Det skall sägas att egentligen ogillar jag böcker starkt. Till skillnad från mina föräldrar som läste för jämnan när jag var barn. Mammas ständiga devis var att "har man bara en bok har man aldrig tråkigt" och eftersom både hon och pappa levde enligt den devisen blev också böckerna min största konkurrent om mina föräldrars uppmärksamhet. Att jag detta till trots lyckats plita ner 300 sidor, av förvisso rätt ointressanta anekdoter från min uppväxt, ska därför ses som en bedrift. Och det hade troligtvis aldrig hänt om jag inte beslutat mig för att göra en ADHD-utredning för att komma tillrätta med min ständiga rastlöshet. Att tvingas berätta för en psykolog om sin barndom sätter igång en del tankar.

En morgon kom titeln på mina ännu oskrivna memoarer farandes. Bara sådär. Den sammanfattade det mesta och det kändes på något sätt omöjligt att inte slå sig ned vid datorn och ge liv åt titeln." Magnus Uggla